Miraklet som skedde

Att ligga inne på sjukan var väl kanske inte det roligaste, men det gick ju faktiskt rätt bra. Man blev ju serverad allt liksom, skönt att vila upp sig lite :)

Å till slut kom det ju en underbar liten skrutt.. Vår älskade Moa. En dag tidig blev hon med. Jag kände en sån lättnad när läkaren kommer in på tisdagen och sägar att det finns en lucka att operera dig här i Linköping, å då blir det i morn. Herregud, jag trodde jag skulle svimma, jag blev så glad. Å så här i efterhand så var det ENORMT skönt att slippa åka till Norrköping.

Ja så på onsdagmorgonen kl halv åtta var det dags...

Lite förberdelser var det minsann...

När man låg där så kände jag mer och mer hur mina ben bara försvann. Inder operationen så känner man liksom att dom rör mig men man känner ingen smärta.. Å vipps så tittar hon fram bakom skynket.

Ja nu är hon ute, barnmorskan å pappan går in i rummet bredvid och pysslar med henne.. Ja vet att jag sa, men vad blev det då??? Till slut kommer Patrik in å säger... Det blev en flicka..med gråten i halsen
Han försvinner igen och efter en stund kommer hon in som ett knytte och läggs på min axel. Det var helt ofattbart att hon låg där...Min dotter:)

Här har hon precis kommit ut



På rummet med Pappa...


Har äntligen fått komma tillbaka till rummet från uppvaket. Saknade dom så mycket när jag låg där.. Ville bara hålla i henne..

Några dagar fick spenderas på sjukhuset, jag skulle övervakas så att mitt blodtryck stabliserats och så skulle Moa skrutt lägga på sig i vikt. Den 1 augusti fick vi äntligen komma hem. Å gud så skönt det var att sova i sin egen säng, å få göra som man vill. Å jag tackar farmor och faster för den underbara städningen. Å mormor å morfar som hade fixat så fint med alla sakerna till Moa. Ska visa er framöver vad de gjort.

Moa.. du är för go... Vi älskar dig massor..!!



Mys med pappa...

Jag ska försöka att uppdatera lite oftare ;)

Kram på er..