Miraklet ???!!!

Jag är i vecka: 17
16 hela veckor + 4 dagar

Jag är i månad: 4

Antal dagar kvar till förlossning: 164 dagar

Jag mår bra, känner mig egentligen inte gravid. Tycker väl inte att magen växer heller?? Tog några bilder i början.


Den här är från januari...


Den här är från början av februari


Och den här är från igår.... Ja jag vet inte, har det växt något???

Fick ju ett par hängslebyxor av min vän Elin... Är evigt tacksam för dom.. Så sköna att ha på sig..



Ja vi får se vad som händer dom närmsta veckorna???

Tänker på dig hela tiden, längtar tills du sparkar mig

// Frida


Grattis till Carl

Den 15/2 2011 föddes lille Carl. Han är världens underbaraste, har fått träffa honom två gånger :)




Kom an då... ska vi slåss



Grattis Grattis Grattis...... Du har fått en underbar son... Kram

Riktigt häftigt

Ja det var en annorlunda känsla att få sitta på plats i den riktiga melodifestivalen. Det ver en helt annan känsla än att sitta hemma vid tv:n. Jag är väl inte ett stort fan av musik och kan inte så många artister heller. Men detta var helt annorlunda. Om jag får chansen igen så tar jag den, utan att tveka..:)

Försökte ta lite bilder... men vi satt ganska långt ifrån....behövde nog en värstingkamera för att det skulle bli bra :)

// Frida

Melodifestivalen

Idag ska jag få gå på den riktiga melodifestivalen i Cloetta Center!! Asså det är ju ganska så häftigt alltså.. Får tacka min granne för möjligheten.

Veckan som gått har varit bra.. Vi var på ett personalmöte i veckan och fick höra hur den andra garantiförskolan har det.. Om jag säger som så... GUD VAD JAG ÄR GLAD FÖR VÅRA BARN! Behöver inte säga mera.

Vecka 15 har passerat och jag tycker att magen växer lite alla fall....Hoppas du mår bra där inne..


// Frida

Alla fjärtans dag!!!

Ja denna dagen firas inte riktigt i detta hushålle... har en sambo som inte tycker att det ska vara nåt speciellt... Så ja, vad ska jag säga.... Gjorde alla fall en paj...



Men glad alla hjärtans dag på er...

En behövlig dag på ikano

Denna dagen behövdes absolut.. Det var alldeles för länge sedan detta hände. Malin, det får inte dröja så länge till nästa gång. Lite shopping till jobbet först och sen fick vi shoppa loss. Hittade två par byxor.. Blev riktigt nöjd :)

Tack för denna dagen min vän...

En dag i Kisa...

Ja i lördags skulle vi åka till Kisa för att se på lilla Gustav när han skulle åka skidor... Å det gick ju alldeles utmärkt. Mycket fint väder hade vi med :)


Först var vi ju tvugna att få lite macka och varm choklad i magen...


Redo för äventyr...



Ja en helt underbar dag var det... En avslutning på dagen blev grillad korv med bröd....

Knytet i Magen


Det var ganska så häftigt att se dig där inne...

Jaaaaaaa....!!!!!

Ja den eviga väntan är över.... Asså det går inte å förklara så nervös var jag när jag väntade på det hemskaste samtalet som jag nånsin väntat på. Hjärtat klappade i hundra kilometer i timmen... Ååååååå gud så lättade jag blev när hon sa att det inte var något fel på bebis... Asså jag blev så glad. Nu kan jag njuta av min graviditet igen.... Det är så skönt att ha vänner som bryr sig... Tack alla som bryr sig. I morn är det fredag igen. Ska träffa familjen efter jobbet. Ska få träffa mamma och pappa efter allt som hänt... Ska bli skönt att få krama henne. Hon har varit minst lika nervös som mig... Skönt att ha henne att prata med.. Lördagen kanske består av lite skidåkning. Inte för min del, men lilla Gustav skulle kanske ta en tur i backen. Vill ju se honom, han är säkert jätte duktig. Kanske återkommer med lite bilder.. Nä hä, ska kolla lite på tv.. Men sen är det dags för sängen... Är ju rätt trött. Tack gode gud att du mår bra... :)

En jobbig väntan!!

Ja vad ska man säga. Att allt skulle se bra ut. Ja det kan man ju bara önska. Besöket hos på us blev väl inte rikgtigt som vi hade tänkt oss. Beskedet vi fick var att barnet hade en risk för downs syndrom. Asså jag trodde inte mina öron när hon berättar detta. Alla frågor som kom upp i huvuvdet? Hur gör vi nu? Vad gör vi om det verkligen är så? Vi beslutatde att vi skulle gå vidare och göra ett moderkaksprov. Då får vi veta helt säkert. En vecka skulle vi få vänta på detta. En lång och jobbig väntan skulle det bli. Alla tankar som finns i huvudet, ja de går inte at beskriva hur jobbigt det är. Man vill bara veta. Det där miraklet som skedde känns inte riktigt som det just nu. Ja och måndag blev det ju till slut. Provet är genomfört och nu återstår en väntan igen. Hatar att vänta. Vet inte om jag vågar svara när hon ringer. Vill inte höra vad hon har att säga..... Provet i sig var inte så farligt. Det gjorde lite ont just vid sticket. Det jobbigaste är väl att det kan bli missfall. Har varit hemma i två dagar efter. Men nu måste jag tillbaka, blir tokig av att bara vara hemma.. Ska bli kul att träffa alla underbara barn och vuxna på jobbet igen.. Det hjälper på nåt sätt. Kommer väl inte kunna sova i natt... Jag vågar inte höra vad hon har att säga i morn... Snälla alla i hela världen. Håll tummarna för oss... Jag vågar inte hoppas...

RSS 2.0