Miraklet som skedde

Ja förra helgen var det ju dags för dopet. Vårt lilla mirakel skulle ju döpas. Men det var ju något mer som oxå skulle hända då.. Vi skulle gifta oss. Tanken var att det skulle vara hemligt för alla gäster... Ja det började ju bra, samma dag som inbjudningarna kom ut så var svärmor hos mig och hjälpte till att plocka grenar.. Å vad frågade inte hon då.. "är det något mer som händer den 10..." Jag kunde inte ljuga.. Åååå jag var så arg på mig själv att jag inte klarade av att hålla klaffen.. Så nu visste svärmor.. Men hon lovade att hålla det hemligt för andra. Nu kände jag ju att vet Patriks mamma så ville jag ju berätta för mina föräldrar. Kommer inte exakt ihåg när det var, men jag tror det var en helg som jag var där som jag berättade.. Mamma blev inte alls överraskad, hon hade med självklart tänkt tanken en ville inte säga något till mig för att hon tänkte som så att säger inte Frida något till mig så är det nog meningen att vi inte ska veta.. Å det var ju snällt tänkt, för tanken från början var ju så..

Sen var det dags att ljuga igen. Elin kom hem till oss för att berätta sin glada nyhet... Hon fråga, men jag drog ihop en story, tror att hon trode lite på mig alla fall :)

En stund efter detta så skulle mamma å jag åka till Skåne för att hjälpa min farmor att flytta till ett hem. Vi mellanlandade i Tranås.. Å det första jag fick göra där var ju att ljuga för Helena.. Tror inte hon gick på det, men jag kunde hålla mig alla fall.. :) Vi träffade många släktingar i skåne, och det var ljuga som stod på schemat, det var ett himla tjat om "ska ni gifta er" ;)

Tycker ändå att jag har lyckats ganska bra med att ljuga. Fast alla hade ju fattat att det skulle bli så. Det var kompisar som ringde till patrik för att meddela om de skulle komma eller inte... När dom ringer så säger de " Vi vill tacka JA till bröllopet" Vilket bröllop säger Patrik, det är dop!! :)

Ja dagarna gick och det började närma sig dagen D. Jag tackar Angelica för hjälpen med allt. Å utan mamma å pappa hade jag aldrig klarat av att hinna med allt.. TACK!!

Den 10 december
Jag hade satt klockan på 7 för att hinna duscha innan Moa vaknade. Jag hann att göra mig klar innan hon ville ha mat. Håret fixade jag hemma men sminkningen skulle Fotografen göra.. Är as nöjd med den :) Vi beger oss iväg hemifrån vis halv tio tiden, ett stopp i Mantorp för att hämta min brudbukett.. Grymt nöjd med den :) Hos fotografen var det dags för sminkning.. Under tiden jag blev fin så var Moa å pappa ute och gick lite... Perfekt att hon fick sova en stund innan vi skulle fotas.. Har inte sett korten från fotograferingen ännu, jag hoppas verkligen att dom blev bra.... Innan det är dags att åka till kyrkan hinner vi hem för att äta lite mat, både Patrik och jag är i stort behov av att äta mat mitt på dagen, gör vi inte det så blir allt bara fel. Klockan går och det börjar bli dags att bege sig till kyrkan. Jag får äntligen ta på mig min fina klänning :)
När vi står där innanför kyrkdörrarna så börjar man bli lite nervös... Några djupa andetag å så var det dags... Asså när vi gick där så såg jag ingenting... Jag bara gick rakt fram, var så nervös!! När vi kom fram till prästen så kände jag hur Patrik skakade.. Han var nog rätt nervös han oxå :) Men allt gick bara prima...


Ja sen blev det dop efter vår vigsel..

Vår lilla älskling var jätte duktig, inte ett pip under hela tiden. Hon log till och med åt prästen när hon pratade med henne :) Vi älskar dig skrutt!!

Ja sen var det dags för middag och fest... Å vilken fest det blev.. Jag är så glad, det blev helt perfekt, alla var glada å vad jag har förstått så hade alla jättekul.. Vi dansade ända till kl halv två... Vi är så nöjda. TACK alla ni som var med å dansade å gjorde vår kväll till den bästa...

Kram på er