Miraklet som skedde

Det är svårt att föreställa sig hur något går till innan man ska genomföra det. Tankarna har snurrat i huvudet innan detta skulle ske. Hur ont gör det, hur gör dom?? Ja tankarna har minst sagt snurrat. Det började med att ett ultraljud genomfördes för att se hur den låg. Och som jag anade så hade den huvudet under mina tuttar. Det positiva med detta besök är ju att man får se sin bebis en gång till :) Hon mätte de olika delarna för att få en uppfattning om hur stor den är. Den väger ca 2400.. Inte så mycket om du frågar mig, men jag vet inte vad som är normalt i denna tid av graviditeten?? Hon tittar runt lite och säger... Här har vi bebisens hår, hihi, det var så häftigt att se, det fladdrade där lite grann. Så en sak vet vi alla fall, BEBIS har hår :)

Besöket forsatte vidare in till förlossningsavdelningen, lite väntan blev det där... Till slut fick vi äntligen komma till rummet som vi skulle vara i. En CTG kurva skulle övervaka barnet en stund, efter ett tag sattes ett dropp för att livmoderhalsen skulle slappna av.. Kunde få hjärklappning och bli lite skakis av detta, kände mer av skakigheten än hjärtklappningen.. Men det var inte så farligt. Patrik han passade även på att ta en tupplur där i stolen... Typiskt honom :) Det var en barnmorska som satte droppet och fixade allt det andra.. Å till råga på allt så var det en  HUR Mår Du!! Ja ni som vet vad jag menar, jag behöver nog inte säga mera.. Men till slut var det dags för läkaren att komma in, hon var jättetrevlig verkligen.. Kändes mycket bra med henne. Hon förklarde lite hur hon skulle göra, hon tittade även hur bebis låg för att avgör om det skulle bli framåt eller bakåtkullerbytta. Ja, sen börjades det.. asså jag vet inte riktigt hur jag ska förklara känslan..??? Asså det gjorde väl ont, men det jobbigaste var att kunna andas medans hon tryckte. Tänk dig själv när nån trycker as hårt under brösten. Kan du andas då? Och samtidigt nere vid den nedre regionen.. Hon försökte tre gånger, både framåt och bakåtkullerbytta, men inget hjälpte.. Det lilla positiva var väl att den inte har fixerat sig med rumpan.. Eftersom jag är emot att snittas så tyckte hon absolut att ett försök till skulle göras...

Det är tur att det är en vecka till nästa gång, för fy FAAAN vilka blåmärken jag har på magen...

En upplevelse rikare är man nu alla fall... Hoppas på bättre lycka nästa gång...

Hade så bra alla

Kram Frida