Miraklet som skedde

Idag onsdag har vi varit uppe i ottan.. Vi skulle vara på sjukhuset 07.40. En jävla tid om du frågar mig. Jag hade satt klockan på 06.42.. Gick väl upp ca fem i sex, trött!!!! Moa sov så gott... Fick väcka henne vid halv sju för att vi skulle hinna med alla bestyr.. Det är inte så snällt att väcka en bebis som sover, inte så lätt heller. Vi var bra i tid tyckte jag, hade planerat att åka vid sju hemifrån för att ha god tid på oss... Men det var något som gick fel.. Fick helt plötsligt mycket brottom... Mitt under amningen så kommer pappa hem igen, han hade varit och kört snö på morgonen. Å detta lilla barn är sååååå intresserad av allt annat än att äta när det händer massa saker runtomkring. Så det tog ju lite Extra tid, å vad gör hon inte, jo hon bajsar ju så klart. Stress stress stress.... Vi rullade hemifrån 07.18... Hmm, hur ska detta gå. Dessutom var det ju ganska mycket snö, å alla människor som ska till jobben..

Exakt 07.40 rullar vi in i receptionen. Kan ju inte bli mer lagom. Vi blev skickade till bås 17.. Då fick mamman allt lite Flashback, det var där jag röntgade mig när Moa låg i magen. Då skulle vi kolla om jag kunde föda henne i säte.. Å nu var det Moa som skulle röntgas för att se hur det ligger till med sina höfter, för att hon låg i säte... Hon var så duktig. Hon sa inte ett pip när hon låg där. Alldeles stilla låg hon. Och smilade till och med åt dom när vi skulle gå...

Detta kära besök tog typ fem minuter... Å det var ju bra. För är det onsdag så är det ju dags för träning.. Inte lika hårt pass som förra gången, eller så var det att det inte kändes lika jobbigt för att man körde slut på benen förra gången...

Kram på er!!!